Weblog Love with Witty

Hej vänner,

hoppas ni mår gott denna fina lördag. Själv låg jag i sängen fram till kl.14, då Jonas väckarklocka ringde och det var dags för honom att dra till jobbet, trots att han kom i säng samma morgon kl.9 efter nattens jobb. Jag gick direkt ut på stan, då jag kände mig manad att ta del av det vackra vädret och den härliga luften innan det blev mörkt. Jag strosade på Avenyn, ringde Johan som skulle gå och fika med ett gäng kända ansikten, så jag hängde på. Vi satt en bra stund på Fröken Olsson och tjötade, fint! Ikväll ska vi ses igen, då vi ska hem och vara lite festliga hos Johan. Jag borde med andra ord snart bli lite pigg och fräscha till mig. Detta mission ska jag snart ta tag i.

Imorgon ska jag besöka Saras sten i Fristad. Jonas och mamma följer också med.
Sedan blir det söndagsmiddag hemma i Bollebygd.

/Ulrika

Hi there!
How are you? I'm very good, it's friday for crying out loud!

Johanna Bedårande kommer hit en sväng, jag har dukat upp med vin, chips & naturgodis. I'm such a fatty. Kanske blir det en sväng till Excet, kanske nöjer vi oss med att vara hemma. Kvällen är än så länge mycket ung (liksom jag, hö.).

Vet ni? Jag fyller snart år. Jag Älskar att fylla år, det är något av det roligaste på hela året. Jag Älskar uppmärksamheten, att bjuda på tårta, ha kalas för mina vänner o.s.v. Jag gillar allt med att fylla år. Trots att jag blir ett år äldre varje år, kommer jag aldrig hinna ifatt mina vänner & bekanta. Men det gör inget. Det är nästan lite retfullt, ja, för andra alltså.

Jag är vrålsminkad just nu. Känns gött! Vill ösa på mer, men kommer då att se ut som Jokern. O-väl!

Nu ska jag surfa vidare på inteeeernätet. Everyhopa.
Pussas
/U

Det gör ont i mitt hjärta varje gång jag reggar mig på en lägenhet med kokvrå/pentry på Boplats.se. Det är det jag saknar allra mest just nu. Jag har alltid älskat att baka, men då jag nu tar chansen att ibland laga mat till de jag älskar, känns det så jäkla roligt med matlagning! Men mitt nuvaranda tillstånd gynnas inte direkt av min lilla kokvrå, och det gör mig uppriktigt ledsen. Att jag sedan skulle bli världens lyckligaste kvinna om ett badkar inkluderas i min nästa lägenhet, är en parentes (helst inga tvättstugemarodörer heller..MORR!).
Att kunna brista ut i spontanbakning!
Att ha plats att ställa av sig grytor och dylikt, att kunna ha tre-fyra saker på spisen samtidigt!
Jag saknar dessutom ett ordentligt, stort kylskåp!

A girl's gotta live somewhere, right?!
/Ulrika

.. min före detta bloggkollega Sandra? Hon har gått och gjort sig en blogg med en mycket fräsch design, och bestämt sig för att pröva sina vingar allena. Kika vettja!
När ni ändå är igång, kan ni kika på min gamla blogg, i det gamla arkivet på vänsterspalten. Börja från start, maj 2007. Där finns underhållande läsning, det var då jag fann det allra roligast att blogga. Jag har verkligen försökt få till samma positiva, vitsiga entusiasm som där..men misslyckas varje gång. Något saknas. Hmm.

Jag kommer antagligen bli hemma imorgon också. Ska gå upp i vanlig tid, men känner mig idag så oerhört orkeslös att jag nog inte kommer palla. Jag får köra lite lättare aktivitet(typ, dammsugning?) imorgon och känna efter. Jag tror det blir bra.

Har jag förresten nämnt att Stripez-redaktionen, i denna lågkonjuktur, bestämt sig för att lägga ner tidningsverksamheten? Beskedet tyckte jag inte var roligt. Jag har nämligen funnit nöje i att skriva för tidningen i fråga. Nu har jag inget speciellt att göra utöver min vardagliga arbetsverksamhet. Oj, har jag glömt berätta det?
Jo, psykologikursen avreggade jag mig ifrån efter första tentan (som gick bra) då jag tyckte, efter att ha studerat kursplanen samt boken närmare, att den var så jäkla lik vårterminens kurs. Jag fann att jag inte hade någon vidare nytta av den. Tyvärr.

Jag har heller inte ännu fått mitt HP-resultat. Det hade varit fint att få ett 2.0-besked i dagarna, så att jag kan bli en sådan där gullig psykolog ni vet. He he.

Jag borde vara lycklig. Missförstå mig rätt, jag är lycklig (ihop med människor). Men jag har funnit att jag i min ensamhet inte riktigt trivs(vilket är den viktigaste delen att trivas i, givetvis, vilket jag alltid tidigare har gjort). Då tankarna far & flyger fritt, då jag inte har några distraktionsmoment i min närhet. Jag tror att jag vet att jag saknar en plan. Nu ska jag finna den. På riktigt. Jag låter det ta sin tid, men finna den, det ska jag nu göra!

/Ulrika

Ok. Så. Det här med att ha pojkvän, det är en jäkligt bra sak. Det ringde precis på dörren, och en uniformerad herre gav mig, en snorig flicka, en kyss (eller flera), en tidning (som jag stod och kollade på idag men aldrig köpte..) och choklad( som jag suktat efter..). Mesig som jag är, tårades givetvis mina redan glansiga ögon.

Wow, det är fint att ha en pojkvän som behandlar en väl. Det är fint.
Hurra!

/U

Jag har verkligen fått praktisera nässnytning de senaste dagarna. Min näsa skulle annars inte gå att andas igenom. Inte konstigt att jag gått och blivit sjuk, men det som gör mig hemskt bitter, är att innebandyn med IT-killarna blott liras en gång i veckan, på måndagar. Och som det ser ut nu, så kommer jag inte kunna närvara på min arbetsplats imorgon. Alls.

Jag besökte det notoriska grytet igår, Johannas boning. Tjejerna Jenny, Lina och Johanna var snygga & glada. Jag var mest seg & apatisk, men i vanlig ordning var det trevligt att ses. Vi är ju fyra flickor som egentligen ogillar flickor, men vi fann varandra av en slump och kärleken blev med ens sann. Fin historia, det där.
Nåväl. Tisdagen förväntas bli, som jag tidigare nämnt, en ganska jobbig dag. Då Jonas jobbar övertid den kvällen frågade jag om tjejerna hade lust att spendera den med mig. Vilket de ville. Så det blir kakor, och om jag får bestämma, té och lite tjöt om min fina, avlidna  vän.

Nåväl. Ska sätta på en film, och simma i mitt eget snor, ungefär.
Kram!
/U

Hostan är aktuell denna dag. Det var det jag INTE ville ha. Men den är ännu inte såpass påtaglig att hemgång är att tänka på. Nå, denna dag är jag glad inuti. Jag har lyssnat på härlig, up-tempo partymusik sedan jag kom hit 07.30 imorse, det stärker känslan av fredag.
Allt gott alltså, förutom att jag precis fick en liten känga över telefon från Polisområde Skaraborg. Men det är OK, för L-G sade att det kanske skulle bli så, och att jag inte skulle bry mig om det. Heh. Förutsägbara som fan är Ni!

Åker direkt till Stenungsund efter jobbet., blir där till imorgon kväll, då jag ska träffa flickorna i Majorna. Fint!

Nu ska jag använda mina högsta betyg i svenska för att skriva ett förnämligt dokument i myndighetens regi. Puss!
/U

För ett år sedan på tisdag, tog min kompis Sara sitt liv. Det känns lite jobbigt nu ska Ni veta. Jag är inget fan av klyschor, men jag kommer ihåg det som om det var igår. Hur jag & Kära Annisen var på väg till hissen för att ta bilen hem till mig i Majorna, då jag gått och blivit sjuk på arbetstid. När vi stod och väntade på hissen ringde min telefon. Det var söta Nettan som ringde,och jag blev så glad, för vi hade inte hört av varandra på ett tag. Så jag svarade glatt, och jag tyckte hon lät som vanligt i telefon. Tills hon frågade om jag hade hört. "Hört vadå?", frågade jag något nervöst. Så berättade hon att Sara var död, att hon tagit sitt liv kvällen innan. Det brast för mig direkt, jag bröt ihop på plats, och Anneli fick leda mig in i vilorummet, så att jag inte skulle väcka för mycket uppmärksamhet bland utbildningseleverna med mina stora tårar. Vid den här stunden hade även Nettan börjat gråta i telefonen, och under snyftningar berättade hon vad hon visste om händelsen. Nettan trodde dock att jag visste att Sara var död, då hon ca 20 min innan hon ringde hade läst ett meddelande jag skickat till Sara på Facebook, där jag förklarade för Sara hur otroligt förtjusande hon var. Detta hade jag givetvis gjort utan kännedom om hennes död, och i efterhand är jag ledsen att jag skrev det en dag försent. Att hon aldrig fick chansen att läsa det.
Nåväl. Jag grät, och grät, och grät. Kunde inte förstå det. Kunde inte sluta. Gick inte. Sara var alltid så glad! Jag tyckte att Sara var en genuin människa! Jag blev arg. Lägga sig på rälsen. Att frivilligt bli påkörd och krossad. Vacker flicka i tusen bitar. Inget vackert lik. Om det nu finns sådana.
På kvällen samlades vi i Marthas hus i Borås, drack té, grät, och åt lite mat. Enormt olustigt.
I skrivande stund gråter jag.
Begravningen var en historia i sig. Många människor tyckte om Sara. Många människor befann sig i kyrkan. Lite av en gymnasieåterträff. Hennes stora, vackra porträtt längst fram, leendes. Blommor. Ted Gärdestad. Och fler tårar. Hulkningar. Uppgivenhet. Vart har vi våra medmänniskor? Vad bär våra kamrater på för tankar? Vad driver en människa till ett fasansfullt självmord? Läskigt.
Tisdag blir en svår dag. Jag ämnar inte besöka hennes grav, det tar jag en annan dag.

Jag vill tacka dig Anneli, för att du fanns där då jag precis behövde dig. Och alla mina arbetskamrater för att de stod ut med mina ofrivilliga spontantårar. Alla andra som hjälpte till när det var svårt.

Tyvärr kan jag inte undvika att tänka - när anländer nästa katastrof? Vad blir det härnäst?
Tills dess ska jag iaf vara lycklig. Onödigt att vara olycklig mellan två katastrofer, kan jag tycka. Hoppas att det dröjer dock.
För jag känner mig fan som 100 år i själen ibland.
/Ulrika

---

When darkness comes
And pain is all around
"Like a bridge over troubled water"
I will lay me down

Jag arbetar och sliter, och har ont i halsen. Så kan det gå när man hånglar med en sjukling.

Ps. Jag har, nästan sjuklig, koll på min hjärna. Hurra!
/Ulrika