Osämja

Där igen! Ovän med mig själv. En sådan där ful-tjock-värdelös dag Ni vet. En sådan dag där alla andra är jävligt mycket bättre på ALLA sätt. Knasigt det där, hur det fungerar.
Den här gången är dock inte det ytiga mitt största problem (tyvärr..det är lätt fixat annars, tvätta håret och sätt på sig något läckert..), nu är det min inre, eviga t e l e f o n r ä d s l a som är ändamål för min ågren. Jag har haft den så länge jag kan minnas. Jag tycker det är oerhört obehagligt att ringa människor jag inte känner, speciellt då jag har ett någorlunda viktigt ärende. Jag förstör bara för mig själv. Idiotiskt. Vilket gör mig förbannad! Ibland går det, jag intygar mig själv att det går bra, det pirrar som fan i magen, men jag gör det. Det tar dock alltid tid. Tid att förlikas med tanken.
 
I ett annat hjärnärende är jag inte heller helt & hållet konsekvent. Det stör mig också. Fastän jag visste vad jag gav mig in på. Men det tar vi ett annat forum, visst?

Nu ska jag måla naglarna i en läckert röd-brun-nyans och agera köna till tusen.

Ha en fortsatt skön afton mina Vänner!
/U

Kommentarer
Postat av: jag

Ack ack, måste du dela även detta med mig ? Jag fullkomligt avskydde telefoner under många år... Inte helt lyckat när man måste ha kontakt med många vilket jag var tvungen att ha :( Nu å andra sidan förefaller det som om jag har kommit över den värsta biten (tänker ibland på mamma och hur lätt hon har för att greppa luren (får mig att minnas en dålig vits med Bertil Perrolf och ett intervjuoffer samt en mikrofon)) och få iväg ett samtal. Så, det kan lösa sig med tiden utifrån ett bestämt tänkande samt att ta luren i handen (jfr. tjuren vid hornen).

Som Churchill sade "We have nothing to fear but fear it self..."

Go girl go !

2008-09-29 @ 22:03:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0