Kiruna!
Igår natt då sömnen vägrade infinna sig för ge mig härliga timmar av subtila drömscener, så kom jag att tänka på en sak: Tänk om jag hade hamnat i Kiruna inför gymnasiestarten?
När jag var högstadieflicka var jag (liksom nu) seriöst fascinerad och tokintresserad av rymden, dess storhet och oändlighet. På ett genuint sätt. Detta medförde en ansökan till Rymdgymnasiet i Kiruna, då jag redan hade valt mitt yrke: astronaut. När jag kom in, någon vecka innan höstens termin skulle sätta gång, tackade jag dock nej, och började gymnasiet i (Äckliga) Borås istället. Det enda som höll mig från Rymdgymnasiet var...Kiruna! Kanske inte för att det ligger långt borta, utan mer för att det är mörkt och kallt. Igår när jag låg och filosoferade, så undrade jag hur mitt liv skulle sett ut idag, om jag gick 3 år på en skola långt, långt borta i norr. Det är väldigt roligt, och ganska stimulerande, att fundera på de olika vägar man gör i livet, varthän det för en och vad konsekvenserna av det blir. Yttermera ska man ha i åtanke att man inte alltid gör ett aktivit val. Saker inträffar som man inte kan göra det minsta åt. Då kan det vara konsekvenserna, inte själva händelsen, som blir självvalda.
Än idag finns en önskan begravd i min själ, att en gång i mitt arma liv få fara ut i universum för att insupa storheten.
/U
När jag var högstadieflicka var jag (liksom nu) seriöst fascinerad och tokintresserad av rymden, dess storhet och oändlighet. På ett genuint sätt. Detta medförde en ansökan till Rymdgymnasiet i Kiruna, då jag redan hade valt mitt yrke: astronaut. När jag kom in, någon vecka innan höstens termin skulle sätta gång, tackade jag dock nej, och började gymnasiet i (Äckliga) Borås istället. Det enda som höll mig från Rymdgymnasiet var...Kiruna! Kanske inte för att det ligger långt borta, utan mer för att det är mörkt och kallt. Igår när jag låg och filosoferade, så undrade jag hur mitt liv skulle sett ut idag, om jag gick 3 år på en skola långt, långt borta i norr. Det är väldigt roligt, och ganska stimulerande, att fundera på de olika vägar man gör i livet, varthän det för en och vad konsekvenserna av det blir. Yttermera ska man ha i åtanke att man inte alltid gör ett aktivit val. Saker inträffar som man inte kan göra det minsta åt. Då kan det vara konsekvenserna, inte själva händelsen, som blir självvalda.
Än idag finns en önskan begravd i min själ, att en gång i mitt arma liv få fara ut i universum för att insupa storheten.
/U
Kommentarer
Postat av: Karl-Peter Stenfis
Tycker det är synd att du inte följde ditt hjärta då direkt, men kanske lite jobbigt att pendla och bo mycket ensam när man är så ung. Det fanns väl dock möjligheter efter gymnasiet också, liksom. Eller hade intresset svalnat då och svennelivet blivit mer lockande?
Postat av: Söt-Erik
Du vet väl att min bror pluggar på rymdgymnasiet? Far far away..
Postat av: Norsken
Eftersom El Paco är bror med Galabriel och Galabriel går på rymdresenärsgymnasiet och (givetvis) kommer jobba på nåt företag som sysslar med rymdresor kan du säkert få Paco att övertyga Galabriel att du behöver se rymden. :-D
Trackback
