Push the feeling on!
- Nightcrawlers. Hur bra är inte den låten på en skala mellan 7 och 10?
I vilken ände skall jag börja min berättelse mina vänner? Jag tror jag börjar med gårdagens abrupta uppvaknande.
Vaknade vid 13-tiden av mitt alarm, då jag hade satt 13 som en absolut sista-gräns för att stiga upp ur sängen. Vilket det också blev då, givetvis. På telefonen hade jag x antal obesvarade samtal och ett par sms. Kanske inte är jättekäckt att ha på ljudlös alla gånger? Nåväl, jag mötte upp Johanna på stan kvarten efteråt, då vi förärade systembolaget med ett besök. Mackans skumpa skulle inhandlas och lite smått & gott till oss själva naturligtvis. Sedan följde Johanna med mig upp till mig igen, där jag fick ta en skön dusch och äta en bit frukost(!). Sedan mötte vi upp Lina på Nisse-terminalen och åkte till min föräldrar i Bollebygd. Där hade redan Jakob, hans Nina, Filip och Jonathan anlänt. Yttermera dök också Cina & hans Camilla upp. Dessutom var syskonen Mackan, Mia, Johan och Erik hemma,vi var alltså 15 pers hemma i huset!
Jävlar vad skojigt det var! Jag tror det räcker så. JÄVLIGT KUL!
Vi fortsatte mot Borås på kvällningen, där vi inte behövde betala något på bussen. Fint flyt! Vimmel intogs av oss Selanders och våra bekantskaper, och det var dansigt i vanlig ordning. Jag pratade med en del bekanta Borås-förmågor och tyckte väl inte att det var så farligt att befinna mig i Borås. Sandra dök upp en snabbis, vilket förstås gjorde mig mer än glad, det gjorde mig jätteglad!
Jag slutar min berättelse där, då en bussresa hem kl. 3-4 med sovandes Göteborgare inte är värt att berätta om.
JO, såhär var det. En seriöst ljuvlig mix av en massa syskon och kamrater. Det var ren kärlek helt enkelt!
/U
Ps. OMG vad min lillayster (sista kortet, med bror Jonathan) är s n y g g ! ! Och dansar som en gudinna gör hon allt. Älskar henne mucho!
I vilken ände skall jag börja min berättelse mina vänner? Jag tror jag börjar med gårdagens abrupta uppvaknande.
Vaknade vid 13-tiden av mitt alarm, då jag hade satt 13 som en absolut sista-gräns för att stiga upp ur sängen. Vilket det också blev då, givetvis. På telefonen hade jag x antal obesvarade samtal och ett par sms. Kanske inte är jättekäckt att ha på ljudlös alla gånger? Nåväl, jag mötte upp Johanna på stan kvarten efteråt, då vi förärade systembolaget med ett besök. Mackans skumpa skulle inhandlas och lite smått & gott till oss själva naturligtvis. Sedan följde Johanna med mig upp till mig igen, där jag fick ta en skön dusch och äta en bit frukost(!). Sedan mötte vi upp Lina på Nisse-terminalen och åkte till min föräldrar i Bollebygd. Där hade redan Jakob, hans Nina, Filip och Jonathan anlänt. Yttermera dök också Cina & hans Camilla upp. Dessutom var syskonen Mackan, Mia, Johan och Erik hemma,vi var alltså 15 pers hemma i huset!
Jävlar vad skojigt det var! Jag tror det räcker så. JÄVLIGT KUL!
Vi fortsatte mot Borås på kvällningen, där vi inte behövde betala något på bussen. Fint flyt! Vimmel intogs av oss Selanders och våra bekantskaper, och det var dansigt i vanlig ordning. Jag pratade med en del bekanta Borås-förmågor och tyckte väl inte att det var så farligt att befinna mig i Borås. Sandra dök upp en snabbis, vilket förstås gjorde mig mer än glad, det gjorde mig jätteglad!
Jag slutar min berättelse där, då en bussresa hem kl. 3-4 med sovandes Göteborgare inte är värt att berätta om.
JO, såhär var det. En seriöst ljuvlig mix av en massa syskon och kamrater. Det var ren kärlek helt enkelt!
/U
Ps. OMG vad min lillayster (sista kortet, med bror Jonathan) är s n y g g ! ! Och dansar som en gudinna gör hon allt. Älskar henne mucho!
Kommentarer
Trackback
