Att mena väl.

Denna tisdag är kantad av grå himmel och små fula regndroppar. När jag vaknade till imorse ville jag så gärna, så gärna, ligga kvar. Inte stiga upp. Alls! En sådan dag Ni vet, som både är en alltid lika ruggig tisdag OCH regnig & grådaskig. Jag har inte heller alls lust med övernattning på Sahlgrenska. Det är aldrig en hit!
När Johan låg på Östra var personalen fantastisk. Både på Intensivvårdsavdelningen och barn/ungdom. Fantastisk personal, de allra flesta. I Borås likaså.
MEN. The Big But. Första intrycket av Sahlgrenska var desto mindre tillfredsställande ska Ni veta. Johan blev tvungen att flytta dit under ett par dagar, då det skvalpade runt blod i hans svullna mage som då och då valde att rinna ut ur diverse kroppsöppningar. Detta skulle åtgärdas på Sahlgrenska. När Johan fick sin lilla hörna i väntan på op, fick en sköterska syn på honom och utbrast till sin kollega (i tron om att ingen av hans anhöriga lyssnade) i en ignorant ton "Är det där Johan? Han ser ju så gott som död ut". Ungefärligt citerat, från en då mycket chockad och givetvis ledsen & förbannad Ulrika. Så, visst finner jag ett litet ogillande gentemot sjukhuset i fråga.
Memories. Oh, the memories!

Men. Jag är mycket nöjd med tillvaron trots väderleken, vardagens namn och dagens efter-jobb-syssla. För vet du vad? Nu ska jag äta lunch. Det ska bli smaskens!:)
/Kramar från Kreaturet!

Kommentarer
Postat av: A. Murks

Jävla tur att jag inte var så mycket på sjukhuset, hade blivit helt jävla galen av ett sådant arrogant uttalande. Vissa av dem ha total brist på empati vilket kanske i viss mån behövs för yrket men för en utomstående är det ju bara sjukt vridet hur man än ser på det. Hon var säkert rökare också va?

2008-08-19 @ 16:05:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0