Weblog Love with Witty

För fy vad dålig jag är på att blogga. Visste väl iofs att jag inte skulle bli nån superbloggare med konstanta uppdateringar och överambitiösa inlägg, men ändå. Det är så man skäms.

Har funderat lite och har kommit fram till att jag tar semester från bloggen. Jag vill ju absolut inte sluta dela med mig av vad som sker i mitt liv, men just nu känns det som ett besvärligt betyngande tvång att bara plita ner några rader då och då. För att slippa det dåliga samvetet ger jag mig därför lite fritt fram tills skolan börjar igen. Om jag inte råkar få ett infall och måste berätta nåt väldans spännande såklart.

---

På tisdag har jag och min allra käraste vän bokat in en Lisebergs dejt! Det ska bli skojigt värre! Ska minsann ladda så att jag vågar åka det mesta..hehe...(grät nästan när jag åkte uppskjutet).

Kom precis hem från jobbet efter att ha solat och handlat. Ikväll blir det hemlagad pizza, det ska vara maffigt och stort med en nedra massa götta på!

Imorgon är det torsdagskväll, för er som inte vet vad detta är ger jag några väl beskrivande ord; stora torget i Borås, för det mesta tråkiga artistuppträdanden, hundratals barnfamiljer och fjortisfyllor i stadsparken.
Yeehaaa.. I vilket fall som helst, denna torsdag kommer Adam Tensta, kanske kanske kan vara värt att se...Om solen skiner.. Eller egentligen inte, för då är det så mycket folk att man ändå inte ser nåt. Ajja, får se vad man känner för.

Nu ska jag slappa lite framför dumburken.

Ha det bäst så hörs vi i augusti, om inte tidigare!
/S

(Alltså, jag skrev nyss saker som inte var så himla rart. Jag skrev något som var tyket, kallt och ogästvänligt. Jag censurerade mig själv i samma ögonblick som jag läste igenom det. Jag avskyr egentligen att göra det, men jag måste säga, att är det något ämne jag har svårt att ta upp i bloggen, så är det just det jag skrev om och snabbt elektroniskt suddade ut. Jag hade gärna velat skriva det, men med risk för att fel personer skulle kunna ta åt sig, eller att Ni skulle missförstå, så låter jag hellre bli att skriva om det (jag kanske startar en ny, hemlig blogg och BARA skriver om det). Jag lägger ner det för tillfället, och fokuserar på Sex. And the City.)

/U

En fruktansvärt Trött söndag i juli. Typ, i förrgår.
Ps. Jag har haft blåmärken konstant i någon månads tid, nya varje vecka. Ska jag joina Johan i klubb-Leukemi? Var det någon som sade ärftliga faktorer?:P
(Förlåt. Svart humor. Hoppas Du inte läste det mamma.♥)

..Med ett förbehåll.
Jag måste få ur mig en sak jag tänkt på den senaste veckan + några dagar.
Jag har tänkt på saker som händer. Saker som händer i livet, utan någon som helst förvarning. Som när Erik föddes med ett synnerligen ovanligt syndrom, när Johan fick livshotande cancer, eller när Sara lade sig på järnvägsspåret och inväntade tåget. Saker som prövar, smärtar och förhoppningsvis i det stora hela lär oss saker om oss själva.
Efter att Johan fick cancer och var riktigt sjuk, och jag och mamma satt på sjukhuset och vakade vid hans sida, tog jag till mig vad hon sade: Nu kan det inte hända oss något mer, vi har fått vår dos. Det var skönt att ha de orden att kunna tänka på under den svåra tiden.

Nu förstår jag att det är galet att klänga fast vid de ord som min kära mor då sade. Saker händer ändå, livet har inte en maxdos olycka laddad för oss, saker händer konstant hela tiden, har man otur så händer ett flertal katastrofer under ett och samma liv. Då religion inte är något jag sympatiserar med, kan jag blott relatera till slumpen. Sara dog. Fler kommer dö. Människor omkring mig kommer bli sjuka. Olyckor kommer sker. O.s.v. Det är livets gång.
Men det är så hemskt vidrigt att olycka skall behöva upplevas av samma person(er) om och om igen. Det lär tära något oerhört. Om man inte får tid på sig att hinna bygga upp sig efter en jobbig händelse, anpassa sig, och kanske tillgodogöra sig en viss förståelse för livet och hur skört det är och gå vidare i möjlig mån, så tär det. Man bryts ner. Då kan det vara svårt att ta sig upp igen. Men jag hoppas innerligt att de här individerna finner ett sätt..

Jag finner det djupt olyckligt, och lider med de som får uppleva tragedi efter tragedi.
Livet, så svårt ibland.
/U

Det har blivit ett par livsinriktade inlägg från min sida det senaste. Det beror på min näst intill sjukliga fascination angående Livet. Den har alltid funnits där, men har nu brusat upp till ytan och får mig att framstå som något...ja, något än mer underligt än vad jag faktiskt kan bli beskylld för.
Faktum kvarstår: Bejaka Glädjen, Begrunda Sorgen!

Övrig notis:  På fredag är min sista arbetsdag innan semestern. Ska bli så jävla skönt med några veckors semester! Vet inte alls vad jag ska hitta på, men så länge dagarna nyttjas till diverse aktiviteter som sporrar välmåendet så är jag nöjd!

/U
Ps. Tankarna går fortfarande till Dig och dina nära, Mansdjuret.

Vilken häRlig kväll jag fick erfara igår! Underbart! Efter jobbet och en snabb dusch och inmundigande av ett glas smäktande vitt, mötte jag upp Bruce-grabbarna på Järntorget, där vi gemensamt tog bussen till Nobelgatan för förfest. Tjejerna var trevliga och rara, och solen lyste som aldrig förr. Mycket angenämt. Vi tog oss ner till Bruce och hade sköna sittplatser. Och vad de körde! 3 timmar non-stop action från gänget på scen. Jag är SERIÖST överimponerad. Kul!

Sedan lämnade jag Bruce-trion och fann min Lina och min Johanna på Excet, i sällskap av Johan. Där hängde vi ett jävla tag. Träffade sedan Frostis på stan, hårt arbetandes i gryningsljuset. Hemgång. Sömn.

BRA DAG!

Idag blir det också utgång. Får se varthän vi hamnar ikväll. Blir nog bra det också. Det är jag övertygad om.

Puss!
/U

       


     

Tjosan i trosan go vänner!

Bestämde mig för att uppdatera med lite bilder...var ju evigheter sen jag visade nyllet. Fick tag i lite pics från midsommar..jag vet att jag är världens största segarsle, men bättre sent än aldrig?

Är uppe med tuppen idag trots att jag börjar jobba vid halv ett. Himla najs då jag förhoppningsvis kommer få massvis med grejer gjorda.


Några midsommarvänner utanför vår mysiga stuga



Jag styrde upp med jordgubbar och glass..och ställde upp på ett leende..
Jenny bakom mig verkade inte lika villig haha



Lite bilder från veckan

---

Var hemma en sväng igår för att bjussa på tåååååårta! Var ju helt övertygad om att jag kuggade sista tentan och var verkligen beredd på att börja köra igång med plugg igen i dagarna. Men till min stora förvåning klarade jag mig..helt ofattbart. Känns nästan sjukt att det gått så nedra bra det här första året på högskolan. Jag rör ju knappt böckerna om man bortser från min två-dagar-innan-tentan-stress-press-tvinga-in-i-hjärnan-taktik. Men det verkar ju fungera. I varje fall, jag slog vad med pappa om att jag kuggade, om jag klarade mig skulle jag bjussa på tårta. Så det var bara att gå raka vägen och inhandla ett smarrigt bakverk.

Nu måste jag fixa iordning mig, ska hinna köpa födelsedagspresent till en söt liten ettåring. Hemskt vad alla ska fylla år nu för tiden. Förra helgen var det både 25-års och 2-års kalasande.

Ha en fin dag i det ljuvliga vädret!
/S

Go' vänner, hallå där.

Jag tänkte berätta om min häliga dag. Den var ordentligt hälig kan jag meddela. Varför? Jo, för att mycket kretsade kring min häl och dess äckligt, brutala skavsår.
När jag upptäckte att mitt enorma plåster + tejp som jag tiggt åt mig av Johanna igår kväll satt löst, tog jag bort det. Vad som hände? Jo, huden följde med och blottade ett öppet sår, ett köttsår. Vidrigt. Då sprang jag runt barfota på jobbet en stund, då jag aldrig skulle drömma om att ta med mig mina rosa flip-flops till min arbetsplats (tros att jag i hemlighet önskade att jag hade burit med mig dem...). Nåväl, efter ett tag tröttnade jag och gick för att leta efter en första-förbands låda. Jag fann en kompress med tillhörande bandage, så det lindade jag kring min arma häl. Det såg ut som att jag var vrickad eller något, mycket underhållande. Dock inkasserade jag inte många blickar av medlidande från människor som korsade min väg, mest undrande sådana, då jag gick runt med klackskor, varav skon på onda-häl-foten satt på sniskan. EN rar blick hade jag väl kunnat få åtminstonde? Är det för mycket att begära? Sedermera åkte jag & Ralphie till Apoteket för att inhandla sådana där fina skavsårsplåster för en miljon kronor. Så nu känns det faktiskt bra. Det var dessutom inga problem alls att gå hem från jobbet (jag fick dock vara barfota på gymet..kändes lite genant. KUL att lira basket dock. Själv.) i hettan. Fint!
(Mamma, jag gick i sneakers till jobbet imorse, men det gjorde MER ont än mina snygga skor med klack. Så det snopp!)

Såhär fint fick vi på vår nybyggda terass idag på jobbet:
 


Såhär glad blev jag efter jag handlat ordentliga skavsårsplåster med magisk läkningskraft!!


Jag & Lina tänkte köra quis på Kajskjul 8 ikväll, meeeeen, då vi tillslut bara blev två och inte ville utklassa resten av pöbeln på de premisserna, gav vi upp tanken och spenderar kvällen på varsitt håll! Ok, film nu!

Kram'på're!
/U

- Men inte inomhus. Det är så kyligt på Stampen ska Ni veta. Då menar jag inte något subtilt, det är verkligen KALLT inomhus. Och jag som gick till jobbet blott i klänning. Hittade en kofta jag lämnat här för några vintrar sedan dock, den kan jag bära på mina axlar så att frostskadorna uteblir!

Så här kan det se ut en morgon i Ulrikas regi. Skippar frukosten och fotar istället. Konstiga prioriteringar, någon?
Jag åt dock frukost på min arbetsplats, efter promenaden till jobbet. Så det snopp (som jag sa i miniålder...)!

 

Blir räksallad till lunch idag. Efter att jag flyttade till Viktoriagatan har jag blivit usel på att fixa matlådor. Jag skäms en aning. Penibelt är vad det är. MEN, jag har fått upp ögonen för sallad igen, som jag tyckte var så tråkigt för ett tag sedan.
Inget ont - som inte har något gott med sig!

/U

Visst blir det Bruce! På fredag! Tror det kan bli riktigt angenämt! Vill ni se fler utropstecken? !!!

OK, hejdå.
/U