Tunnelbana
En bio-anekdot.
En av scenerna berörde mig till tyvärr till tårarna igår. Nästan helt oförberett blir en skubbig bandit och pundare påkörd av ett tunnelbanetåg. Inget underligt i sig, skubbet förtjänade det, men så fort jag ser att personen på duken försvinner och tåget istället tar över hans plats, börjar tårarna forsa på mig. Helt galet, som en klockren, tidsinställd reaktion. Tänkte givetvis på Sara som lade sig framför tåget. Visst är det underligt hur man kan reagera ibland?
Det var snart ett helt år sedan hon försvann från oss. Sara.
/Ulrika
Kommentarer
Trackback
