I brist på annat

Jag hostar illa. Men det gör inte så mycket. Jag kan ju vara hemma och krya på mig.

Jag & min lillebror (som inte är så jävla liten längre!) Johan. Fan vad jobbigt det var när småkillarna i familjen började växa om mig. Men-men, det är väl bara att bita ihop och leva med det, helt enkelt.


Löv jo Bror. Lööv alla mina Bröder för den delen.
/U




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0