Gravallvarlig
Sara. Min idiotiska kamrat. Fast det menar jag givetvis inte. Sara. MIn fantastiska kamrat som tog ett idiotiskt beslut. Verkligt idiotiskt.
Jag såg en av Saras allra bästa och äldsta kompisar på Vimmel igår. Det galna var att det ögonblickligen kändes som ett knytnävsslag i magen. Ett hårt, lufttömmande slag, som sargade mitt innandöme. Jag ville gråta. Jag ville kramas. Jag ville kasta något i marken, hårt, så att det splittrades och slets sönder lika mycket som våra hjärtan (och sinnen för all del) när Sara tog sitt liv.
Jag förstår att hennes död kommer förfölja mig hela livet, men jag kan inte förstå hur min kropp och mitt psyke reagerar på sådana små stimuli som igår natt. Det gör mig en aning nervös. Man skall vara såpass känd med känslan att den skall gå att identifera och slå ner innan den bubblar till ytan. Speciellt vid de tillfällen då man i alla andra avseenden har en absolut fantastisk kväll. Som igår.
Blott en reflektion. En söndag.
/U
Jag såg en av Saras allra bästa och äldsta kompisar på Vimmel igår. Det galna var att det ögonblickligen kändes som ett knytnävsslag i magen. Ett hårt, lufttömmande slag, som sargade mitt innandöme. Jag ville gråta. Jag ville kramas. Jag ville kasta något i marken, hårt, så att det splittrades och slets sönder lika mycket som våra hjärtan (och sinnen för all del) när Sara tog sitt liv.
Jag förstår att hennes död kommer förfölja mig hela livet, men jag kan inte förstå hur min kropp och mitt psyke reagerar på sådana små stimuli som igår natt. Det gör mig en aning nervös. Man skall vara såpass känd med känslan att den skall gå att identifera och slå ner innan den bubblar till ytan. Speciellt vid de tillfällen då man i alla andra avseenden har en absolut fantastisk kväll. Som igår.
Blott en reflektion. En söndag.
/U
Kommentarer
Postat av: Markus
Så det var därför ditt humör gick ner igår, tyckte det var något som var konstigt men antog bara att du var trött. Jobbigt. :/
Trackback
