Fan.

Verkligen, Fan. Idag är jag djupt olycklig. Igår blott vemodig. Fast där ljög jag. Jag var olycklig även igår. Det känns inte bra någonstans. Jag har varit lycklig, mått allmänt otroligt bra det senaste, jag kan knappt komma ihåg sist jag var olycklig (typ när Sara dog i höstas..). Så den här känslan är inte särskilt bekant, och den är inte min vän.
Det är allt jag tänker skriva om det just nu, men det lättade faktiskt taget på handen runt min strupe. Fint, det var det som var poängen med att nämna det.

Ljuset i min, i skrivande stund, mörka tunnel, är att jag pratade med Karlstad-Älgarna igår och bestämde mig för att ta tåget dit på lördag! Ska bli underbart att samverka med mitt gäng igen i några dagar.

Vet Ni vad? Jag har hyst lite, lite (knappt någon!) kärlek gentemot ett Äckligt och sådant där Hårigt hunddjur under ett dygn.
Men det är en REJÄL hemlighet!!


Önska mig en trevlig kväll. Då kanske det blir så. Typ!
/U

Kommentarer
Postat av: Sukram

Mycket trevligt att höra att du mår dåligt! Hoppas det håller i sig.

Då vet man att du också är mänsklig.

Sedan är det väl jävligt enformigt att må bra hela tiden? :D

När man kommer "upp" igen är det ju ännu bättre än innan, för man har varit nere och andats tungt ett tag. Yin och Yang and all that shit.

Peace

2008-07-23 @ 20:28:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0