Att vara...
Tyvärr känner jag den mest olustiga av känslor just nu. Att jag ogillar mig själv. Jag Älskar alltid mig själv, det känns därför mycket underligt. Den här nyfunna känslan av ogillande kommer sig av saker jag är medveten om, jag vet också hur jag kan bli av med känslan. Men det är DÄR själva ogillandet kommer in. Jag gör inget åt det, trots den konkreta kärnan i sakerna. Kalla det "själslig" lättja eller vad ni vill, men jag måste finna styrkan att ta tag i det. Och jag måste göra det nu. Det som gör mig allra mest förbannad på mig själv, är att jag idag på väg till jobbet, började fundera på att det vore så skönt att ha någon som peppade mig, lyssnade på mig och som jag skulle kunna få tag på i realtid och släppa lös mina funderingar och tankar. Speciellt den "peppande" biten. Det, som sagt, gjorde mig grymt förbannad. Jag skall kunna klara mig själv, vara såpass stark i mig själv att jag löser saker på egen hand. Det ska ingen utifrån behöva lägga sin energi på.
Så känns det just nu. Blir säkert bättre snart. Hoppas jag!
Nu ringde Fina Anneli precis, och hon lyckades minsann muntra upp mig genom att jag fick höra hennes blott röst. Hon avbryter sin semester och kommer till jobbet imorgon, wiiiiieee!
Ok, nu skall det tillverkas ett kursID!
/U
"Det som gör mig allra mest förbannad på mig själv, är att jag idag på väg till jobbet, började fundera på att det vore så skönt att ha någon som peppade mig, lyssnade på mig och som jag skulle kunna få tag på i realtid och släppa lös mina funderingar och tankar. Speciellt den "peppande" biten. Det, som sagt, gjorde mig grymt förbannad. Jag skall kunna klara mig själv, vara såpass stark i mig själv att jag löser saker på egen hand. Det ska ingen utifrån behöva lägga sin energi på."
"Ensam är stark" är det mest överskattade uttryck som finns, jag hatar det, ensam är itne alls stark, det är bullshit. Man behöver folk i sin närhet att dela sina tankar och känslor med, annars blir man dum i huvudet(anser jag iaf)..så det är fullt normalt att känna så, du ska verkligen inte bli arg på dej själv för det! Bra iaf att du börjar pricka av listan av saker som tynger. Fortsätt med det, må bra, bli inte arg på dej själv, och om du behöver prata med nån så gör det. Jag finns här om du vill det, annars så har man en bästis, ring sandra. Eller mattias. Ringa arne är aldrig fel! =) Oj vad mina fingrar flyger över tangentbordet nu, borde nästan ta tillfället i akt att blogga lite mer när jag har farten uppe! Lev väl och frodas! Må bra! Puss! =)
