Man rår ej för att tårar rinner, när man har mist sin vän
Teddan. Helt sådär apropå började jag tänka på min kompis Sara och hennes öde. Ja, hennes döda öde. Surt!
MEN, en lustig grej som hände när jag gick den korta(!!) biten från spårvagnen och till min dörr. Jag gick, i vanlig ordning, förbi basketbollplanen där det i den stunden hängde ett killgäng. De ropade rara ord efter mig i stil med "herreguuud, vad snygg", "snygg du är" o.s.v. Då jag vände mig om för att kolla på dem som sade det så log jag lite lättsamt mot dem då de uppenbarligen inte gjorde några obscena gester eller dylikt (HEY, man vet aldrig i dessa tider!). När jag vände mig och gick vidare så ropade de igen "ååh, du vet om det också" "grabbar, hon vet om det!", då blev jag tvungen att vända mig om igen och säga "ja, ni berättade ju det precis för mig" och jag kände att jag borde skrikit BURNED!!!! högt som fan och sprungit därifrån. Varför gjorde jag inte det? Nä, jag fortsatte bara gå, ganska nöjd med händelsen i fråga dock.
Dagens dos yttre bekräftelse,. tackaaar!:)
Annars var Bosse på jobbet rar idag. Han kollade på mig och frågade om jag var förälskad. Jag tittade på honom i några sekunder och sa "nej, det är jag inte... ... ... ... tyvärr!". Bosse gör så ibland, frågar rätt ut om vissa grejer, hur jag känner och sådär. Gulligt tycker jag. Hade velat kunna svara ja på hans fråga dock.
Okej. Nog för denna afton gott folk.
Jag ska promenera i grönskan!
/U
MEN, en lustig grej som hände när jag gick den korta(!!) biten från spårvagnen och till min dörr. Jag gick, i vanlig ordning, förbi basketbollplanen där det i den stunden hängde ett killgäng. De ropade rara ord efter mig i stil med "herreguuud, vad snygg", "snygg du är" o.s.v. Då jag vände mig om för att kolla på dem som sade det så log jag lite lättsamt mot dem då de uppenbarligen inte gjorde några obscena gester eller dylikt (HEY, man vet aldrig i dessa tider!). När jag vände mig och gick vidare så ropade de igen "ååh, du vet om det också" "grabbar, hon vet om det!", då blev jag tvungen att vända mig om igen och säga "ja, ni berättade ju det precis för mig" och jag kände att jag borde skrikit BURNED!!!! högt som fan och sprungit därifrån. Varför gjorde jag inte det? Nä, jag fortsatte bara gå, ganska nöjd med händelsen i fråga dock.
Dagens dos yttre bekräftelse,. tackaaar!:)
Annars var Bosse på jobbet rar idag. Han kollade på mig och frågade om jag var förälskad. Jag tittade på honom i några sekunder och sa "nej, det är jag inte... ... ... ... tyvärr!". Bosse gör så ibland, frågar rätt ut om vissa grejer, hur jag känner och sådär. Gulligt tycker jag. Hade velat kunna svara ja på hans fråga dock.
Okej. Nog för denna afton gott folk.
Jag ska promenera i grönskan!
/U
Kommentarer
Postat av: Annonym
Synd att inte fler vågar säga samma sak till dig...
Trackback
