Weblog Love with Witty

Då min yngre bror, tydligen inte unnar mig att vara lycklig (han vill iaf inte läsa om det..), så bloggar jag nu när jag känner mig lite smått melankolisk. Jag mår himla bra, jag menar, jag är frisk, stark, härlig och känner så underbart sjuka människor. Men att jag hade söndagsångest från och med den stund jag öppnade ögonen imorse är en sanning. Inte sådan där söndagsångest som infinner sig bara för att det är söndag,. utan på grund av saker som samlats på hög och nu klumpat ihop sig till en liten illaluktande surdeg. Att jag dessutom får ett telefonsamtal på förmiddagen som inte var av denna värld, skapade standarden för den här dagen. Men som jag sa till Animalet när vi åkte för att äta goda enchiladas (tack o lov för smaklökarna!), så kan det ju inte bli mycket sämre under den kvarvarande dagen.
För att berätta mer om det illavarslande telefonsamtalet, kan jag säga att jag uppenbarligen får tänka mig för i vissa avseenden hädanefter. Under samtalets gång kände jag först enorm emapti för personen i andra sidan luren, sedan kände jag inre skam och genans och sedan blev jag mest arg & lite ledsen. Som sagt, tänka mig för i vissa avseenden blir det i framtiden [PUNKT]

Som sagt, nära till tårar hela dagen, och nu tror jag snart att det är time to unleash them. Ska slänga mig på soffan och antingen 1. inte tänka alls, eller 2. tänka hur mycket som helst! Har inte riktigt bestämt mig ännu, men det visar sig ögonblickligen då min stjärt (som för övrigt är ytterst magnifik) rör vid det röda sofftyget!

Så, ha en fortsatt skön söndag EVERYHOPA!
:)
/U